En cykeltur.

Tänk dig en cykeltur ner till Rössjön för att bada i unga år.

Det är ljuvligt att leva, men vem hinner tänka på sån´t när man bara är barnet. Så njut av farten. De ljumma sommarfläktarna från Rinkebyskogarna och Edsviken. Så nära ett paradis.

Men det här är ingen vanlig cykeltur. Det är livscykeln som rullar ner mot stranden. Sinnena i sina fulla potenser talar för att vi fortfarande är kvar i paradiset. Smärtan i rumpmusklerna håller med om det, så det fattas oss inget för att njuta av att doppa fötterna.

Livet cyklar med döden som ledsagare. De ger varandra en dimension, en färg, ett sinne. Som de vore vågorna mellan oss och de nära vännerna, liksom allt annat utmed stranden. Det är smaken för det levande, en andning som hörs och en värmande fläkt mot huden. Och ändå en balanserande doft av död. Livets ytspänning. Att en så skör vägg kan vara så vass att den deflorerar näthinnan. Den gången man för första och sista gång upptäcker den. Liv - hinnan - Död. Men vi är tills vidare en livstids avstånd från den här utmed stranden.

När vi ändå trampat slut på cykelns punkterade däck och kedjan blivit obrukbar, återstår ett outhärdligt ingenting för oss som fortfarande lever. Men det blev fullständigt likgiltigt för den som trampat färdigt. Bäst att undanröja alla tvivel så jag undersöker min egen statistik och ser skrämmande tendenser. I min släkts manliga sida har den varit att falla av allt tidigare. Med min farfar och pappa som yttersta exempel har jag bara sex år kvar att leva. Jag får pinna på nu, även om det går uppför. Livet är helt enkelt för kort för att hinna med allt, så man bör undvika att spilla för mycket tid på oväsentligheter.

Vad är värt att leva för? Vad ska man ha livet till? Först lära sig att bli människa, att ge och få kärlek, inspiration till kreativitet och kanske t.o.m. en gång få uppleva det där dödsögonblicket. Att få vara med om alla dessa ingredienser är en ynnest, för utan dem ingen reaktion i mina sinnen och inget paradis att sakna. Just nu är det vi som är tillsammans här. Att vi hör tillsammans är en samhörighet, att höra hemma någonstans bildar sammanhangen, Mellan oss skapas med välvilja och samklang. Samhället är vårt uppehälle tillsammans. Det är här vi kan uppleva varandra. Vi sitter här, alla i samma båt och på håll kan vi se andra båtar. Men vi kan lita på att de liknar oss. Du kanske kom ensam till stranden men det är knappast en nackdel, för då är du med oss - allihop.

Vi är dina medmänniskor. Det är alltid någon som kan ta emot oss, om vi faller bakåt eller snubblar framåt som vi har gjort genom århundradena. Det är vi som utvecklar samspelet, länken som samlar oss. Vi kan råka utveckla våra erfarenheter. Vi kan lära oss känna med folk från det förgångna, från andra kulturer och från miljöer vi kanske aldrig kommer uppleva eller som rentav är påhittade. Tänk om djuren kunde få oss att lyssna, eller buskarna och träden viska om det eviga havet, när vi kan lyssna på musik inspelad för hundra år sen.

Allt vi kan uppleva med våra sinnen och förmedla, kallar vi kultur. Vi förmedlar oss själva in i framtiden. Kulturen är sinnenas förverkligande, i samråd med känslorna och samverkan med lustcentrat. Satsa på att skapa den kultur vi lever i. Kulturen är din och min framtid. Vi kommer inte ur den hur vi än försöker, för det finns alltid något annat. Hur långt avståndet än behöver vara mellan stugorna, väljer vi den maximala och minimala närheten, den maximala och minimala distansen. Det vi accepterar gillar vi och bör kunna försvara. Men det som gör oss ängsliga, borde vi ändå alltid hålla öppet för.

Vi kommer inte hinna med att få alla erfarenheter, men helst så många bra som möjligt. Erfarenheter är historia. Att skapa förväntningar ligger framför oss. Om inte vi skapar kulturen kan vi vara säkra på att någon annan gör det. Börjar man vänta, så väntar man alltid för länge. Man måste hela tiden söka att vara just nu och ännu hellre nå in framtiden. För det är den som passerar. Luftmotståndet och ytspänningen.

Någon har sagt att man aldrig blir riktigt klok på Livet, men det är bra att ha. Det är inte klokt vad bra grej.